Andra språk:

TATJANA GALITSHENKO, Odessa

För några år sedan, på julafton, besökte vi fattiga familjer i en av de avlägsna byarna i Odessaregionen. Vi delade ut presenter och barnbiblar och berättade julevangeliet. Nästan alla familjer i byn var utan regelbunden inkomst.

Eländigast var det hemma hos Elena och hennes fyra barn.

Mamman hade inget jobb och inte nödvändiga identitetshandlingar och fick därför inga bidrag. Hon drack hela dagarna. Barnen hade trasiga kläder, var hungriga och beroende av hjälp från grannarna.

När våren kom kände vi oss manade att starta en bibelklubb för barnen i den här byn.

På grund av vädret var vägen oframkomlig och vi åkte tåg till barnen på söndagarna.

Barnen såg alltid fram emot klubben. Elenas söner möttes oss varje gång när vi klev av det fulla tåget, och den yngre, Aleksei, frågade: "Ska vi äta idag också?" Vi gav dem alltid mat före klubben.

Vi lärde barnen vad bibeln säger om Gud, vi lekte med dem, hjälpte familjer, pratade och bad.

Vi besökte Elena oftare än andra.

Hon lyssnade och sa en gång: "Jag läser redan bibeln och tror på Gud."

Men Elena behövde ytterligare lite tid att tänka igenom sitt liv. Till slut skedde förändringen: hon slutade dricka, fick identitetshandlingar samt ett jobb i staden.

Hela familjens liv förändrades. Barnen fick en nykter och omtänksam mamma. Deras ansikten lyste av glädje!

Coronarestriktionerna hindrade oss från att fortsätta arbetet i den här byn. Men när kriget började tog vi matpaket med oss och fick möjlighet att besöka Elena och barnen i deras hem i det gamla huset.

Familjen välkomnade oss med glädje. Elena hade förändrats mycket. 

"Läser du fortfarande Bibeln?" frågade jag henne.

"Självklart!" svarade Elena glatt. "Jag är som du nu! I våras döptes jag, jag går i kyrkan och jag tjänar Gud!

Vi tackar Herren för att vi hade möjlighet att berätta för Elena och barnen om Frälsarens födelse på julafton några år tidigare! Allt började där!