Vassa, Valja och Saveli växte upp under svåra förhållanden. Mamman övergav familjen när barnen var små, och pappan förlorade sitt arbete och utvecklade ett alkoholmissbruk. Hemmet saknade både el och vatten. Smuts, hunger, löss och klasskamraternas hån hörde till barnens vardag.

Vi skrev om syskonen i vårt nyhetsbrev nr 3/2015. På bilden syns ungdomarna Vassa, Saveli och Valja innan de kom till skyddshemmet.

”Vårt team besökte familjen regelbundet”,
berättar Natasha, föreståndare för skyddshemmet i Jekaterinburg.
”Barnen kom också till skyddshemmet
för att tvätta sig och göra sina läxor.
På så sätt kunde de fortsätta sin skolgång.”

År 2015 förlorade föräldrarna vårdnaden och barnen togs om hand av föreståndarparet på skyddshemmet. Under de följande tio åren bodde trion i vårt skyddshem. Syskonen fick vänner och hemmets värme – en ny familj. De lärde känna den himmelske Fadern. Vassa och Valja kom till tro redan som barn när de hörde evangeliet för första gången.

På bilden hjälper skyddshemmets föreståndare Natasha Saveli med skolarbetet. När han kom till skyddshemmet kunde han varken läsa eller skriva. I skolan sågs han som ett hopplöst fall. När pojken fick extra undervisning i hemmet visade han sig vara mycket begåvad!

Från att ha fått hjälp till att själv hjälpa

Det är en glädje att få följa syskonens liv. Flickorna har tagit examen från yrkeshögskola.

Vassa arbetar som arbetsledare på en biograf, tjänar i församlingen och är dessutom familjehemsförälder. Trions yngre halvsyster Sima, mammans fjärde barn, utsattes för samma svåra situation som de själva tidigare hade upplevt. Vassa lyckades ta över vårdnaden om henne.

PÅ BILDEN: Vassas selfie

Även Valja betjänar i församlingen. Hon arbetar på ett kafé i Sankt Petersburg, en stad hon blev förtjust i under en utflykt med skyddshemmets grupp.

Saveli går sitt tredje år på utbildningen till brandman.

PÅ BILDEN: Valja i sin nya hemstad Sankt Petersburg

När vi med kärlek sår Guds ord i ett barns hjärta
får vi se hur liv förvandlas.

Även om sår och destruktiva beteendemönster
kan gå i arv från generation till generation,
kan också barmhärtighet och kärlek göra det.

Av de barn vi hjälper växer nya hjälpare fram.