Andra språk:

DANIELA ENTSHEVA, BULGARIEN

Ihtiman är grått och kyligt när vi anländer. Församlingen har samlat en stor grupp mammor med sina barn som väntar på att utdelningen av moderskapspaket ska börja.

Först uppträder barnen. Sedan berättar jag för mammorna om gåvan, moderskapspaketet som andra mammor har förberett till dem, och om den största gåvan som Gud har gett dem.

PÅ BILDEN: Författaren till berättelsen Daniela talar med mödrar vid utdelningen av babyboxar i Ihtimans slumområde.

Ett besök hemma hos Sonja

Efter samlingen besöker vi Sonjas hem med moderskapspaketet.

När vi går längs de leriga gatorna funderar jag på hur det är möjligt att uppfostra friska barn i all denna smuts?

Leran sträcker sig ända till dörren, men inne i det lilla huset är det rent och mysigt. Det är tydligt att hemmet har arrangerats med kärlek och att barnets ankomst har varit efterlängtad. På golvet ligger en matta, i fönstret hänger färgglada gardiner, i barnsängen finns en sänghimmel och nya lakan.

När jag beundrar hemmet svarar Sonja: ”Min man arbetar och vi har allt vi behöver!”

Den 19-åriga mamman håller den 10 dagar gamla Valentin i sin famn och bredvid henne står 2-åriga Silvia. När lillebror tar hela mammas famn och uppmärksamhet blir den lilla storasystern svartsjuk och protesterar högljutt.

Ett känsligt ämne för bön

”Vad vill du att vi ska be för?” frågar jag Sonja.

”Be att Gud förändrar min man, han är ständigt på kasinot...” Sonjas röst brister mitt i meningen, hon känner tydligt skam, besvikelse och hopplöshet.

Vi ber för mannen och Sonja och välsignar barnet, systern och hela familjen.

Moderskapspaketet öppnade dörren
till detta hem och till ett möte hjärta till hjärta.
När vi lämnar hemmet
lämnar vi inte bara ett moderskapspaket,
utan också ett spår av kärlek
och en öppnad väg
till församlingens gemenskap.