Andra språk:

Hospis är en plats av väntan, där man inte längre känner hopp. I över ett år har vårt team i Jekaterinburg besökt patienterna för att ge glädje, uppmuntran och framför allt evangeliet. Varje gång har de fått be med människor som, i livets slutskede, velat öppna sina hjärtan för Gud. Även denna jul håller teamet en konsert på hospiset. Här följer några intryck från förra julen:

Stämningen i dagrummet var gripande. Med oss var en sånggrupp från församlingen. Ur deras framträdande ekade glädjebudskapet om vår Frälsares födelse. Nastja, vår unga violinist, spelade vackert och Volodja, en medarbetares son, läste en dikt inför publik för första gången. Några av åhörarna sjöng med, några applåderade, några grät tyst.

Vi kände igen några av patienter från tidigare besök och gladde oss att de fortfarande var med oss. Vi gratulerade Rashid som just haft födelsedag. En månad tidigare när vi träffades ville han inte höra om Gud. Nu berättade han att han tänkt mycket och inte längre ser sig själv som ateist.

Efter konserten bjöd vi in alla till gemensam bön. Många bad en omvändelsebön. När julklapparna hade delats ut reste sig en kvinna, som varit med även förra gången, och sade rörd:

”Tack för att ni tog med er en bit av Gud hit!
Vi behöver Honom allihopa.
Om alla kunde ge kärlek och glädje som ni,
skulle världen vara en bättre plats.”

Hennes ord berörde oss djupt.

Vi gick sedan och hälsade på de patienter som inte orkade komma till dagrummet. Vi sjöng, bad och berättade evangeliet. Tre tog emot Jesus. En kvinna, nästan helt orörlig, upprepade bönen tyst med sina läppar.

Tre tog emot Jesus.

En kvinna, nästan helt orörlig, upprepade bönen tyst med sina läppar.

I ett annat rum sade plötsligt en man: ”Tack Jesus!” Han tillhörde samma församling som vi. Han sjöng med och lade handen på sitt hjärta medan tårarna rann på hans kinder.

Vi kände starkt Guds närvaro.

En sköterska bad oss komma till en ung flickas rum. Hon var på väg in i evigheten och reagerade inte längre.

Vi bad vid hennes säng – i tron att hjärtat hör ända till slutet.

Julens mirakel – Gud kom till oss!

”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.” (Fil. 2:6–8)

I Jesus kom Gud själv till oss och Guds kärlek blev synlig och verklig.

När jag var yngre trodde jag att Gud fanns någonstans långt borta. Men jag har upplevt julens mirakel: Jesus kom också till mig.

Gud finns inte någonstans där ute, utan Han är nära, här och nu. Och när den uppståndne Jesus lever i våra hjärtan, leder Han oss att älska och tjäna människor på konkreta sätt och att berätta om Honom för dem.

Jag önskar dig Jesu närvaro i din jul och ett välsignat år 2026!

PÄIVI RANTA,
Mission Possible Finlands verksamhetsledare