"Jag trodde att jag inte hade någon..."
Mission Possibles team har delat ut cirka 10 000 matpaket i de avlägsna byarna i Odessa-regionen i Ukraina och i städer mitt i krigszonen. Ett paket väger cirka 8 kilo. Till större familjer ger vi flera paket.
Olga: "Förut bad vi inte."
– Kriget kom vid en så dålig tidpunkt! utbrast Olga när hon öppnade dörren för oss. – Min man hamnade i fronten precis när vi skulle ha behövt honom så mycket! Jag fick cancerdiagnos och min svärfar genomgår cellgiftsbehandling!
Olga brast ut i gråt.
– Vi har två små barn. De kommer att bli föräldralösa om något händer oss! Pengarna räcker inte till mat, allt går till medicin.
– Vi kan inte göra så mycket, men vi tog med den här matlådan som räcker ett tag. Men för Gud är allt möjligt. Vill du att vi ska be för dig?
– Ja!
Efter att ha bett med och för Olga sa hon med tårar i ögonen, med ett litet leende:
– Förut har vi inte bett, det fanns varken tid eller behov... Nu känner jag mig lättare, som om någon stöttade mig. Tack! Vi ska också börja be att Gud hjälper vår familj!
Valentina: "Vad skulle jag vara rädd för längre när jag har förlorat allt..."
– God dag Valentina Stepanovna. Hur mår du? Det är ett under att du vågade öppna dörren för främlingar.
– Unga män, efter att jag begravt min dotter och jag blev ensam har jag inte varit rädd för någonting. Jag är sjuk, jag kan inte få tag i mediciner och ingenting hjälper. Pensionen räcker inte till någonting. Jag har funderat på om det vore bättre att avsluta på egen hand än att svälta ihjäl. Jag sitter här innanför fyra väggar och gråter... Vad mer skulle jag kunna vara rädd för.
– Det var bra att vi kom till er, det är här vi behövs.
- Vad vill ni?
– Vi vill berätta att Gud älskar dig och har sänt oss för att ge dig hjälp och uppmuntra dig. Vi är från hjälporganisationen Mission Possible. Kom ihåg att Gud ser dig och att det alltid finns människor som är redo att hjälpa till!
– Åh mina kära! Valentina kramade oss genom tårarna – jag trodde att jag inte hade någon kvar!