Andra språk:

Galja var en bra och omhändertagande trebarnsmamma. Men nu var hon, som 40-åring, rådlös på förlossningen, för fjärde gången. I barnsängen låg en förtidigt född överraskningsbaby. Mamman hade bestämt sig för att lämna bort barnet...

"Det här går inte.
Det är omöjligt för mig
att ta hand om detta barn också!
Min man är invalid.
Jag är inte ung längre.
Jag orkar inte!"

Jag satt och pratade i sjukhusrummet med Galja. Förtvivlan började skingras. Tanken att lämna bort barnet försvann. Istället började tankar om det lilla barnets framtid växa fram. Det sköra barnet smälte mammans hjärta.

Barnet blev starkare och ökade i vikt. Och så kom dagen, när jag fick fylla ett moderskapspaket med underbara kläder, lägga en barnbibel och Nya testamente överst, och överräcka det till Galja! När jag skjutsade hem dem tittade syskonen ömt och klappade försiktigt på babyn.

”Barnet får växa tillsammans med sin mamma, pappa och sina syskon!
Galja och jag har blivit vänner och vi håller kontakten.”