Andra språk:

14-åriga Olesja hade använt den farliga drogen "salt" i två år. Eftersom hon var minderårig fick hon också sällskap av sin mor och lillebror på vårt rehabiliteringscenter i Asbest.

Förhållande mellan mor och dotter var väldigt dåligt. De tyckte båda att den andra var ansvarig för problemen. Nu påbörjade en mirakulös förändring för hela familjen.

Rehabiliteringscentret i Asbest, Ryssland

"Mamma bestämmer inte längre över mig!"

Olesja blev faderslös direkt efter födseln, då han lämnade familjen. Mor Vera gifte om sig när flickan var åtta år gammal. Sergei, en trevlig styvfar, behandlade Olesja som sitt egna barn. Hon var nöjd med sitt liv tills hennes lillebror Anton föddes.

"Jag fick sitta barnvakt och tvätta hela tiden. Mor sa att jag måste ta hand om Anton eftersom hon hade tagit hand om mig när jag var liten, berättar Olesja dystert.

"Om jag inte ville ta hand om barnet, blev det fruktansvärda bråk. När min styvfar försvarade mig, började mor skälla på honom också, och argumenten blev värre och värre. Hemmet blev värre än armén! Jag rymde.

Vid 12 års ålder flyttade Olesja in hos en pojke som var äldre än hon själv och som bodde i sin mormors lägenhet. Den unge mannen var narkoman, och Olesja började också ta droger.

Attitydförändring hos både mor och dotter

Mor Vera försökte inte få hem sin dotter.

– Jag tänkte att om hon tyckte att det var bättre att vara där hos honom, så kan hon vara där, sade modern till oss. Vera fick reda på sin dotters drogproblem när hon kom till skolan påverkad och skolan ringde hem.

– Det var en fullständig överraskning.

Modern hörde talas om Mission Possibles rehabiliteringscenter och ville skicka Olesja dit ensam. Men enligt lagen är en så ung människa tvungen att ha en förmyndare med sig. Det var därför modern och lillebror följde med.

– Nu måste Anton vara ifrån sin far, konstaterade modern missnöjt. Framför dem låg en årslång rehabilitering.

Olesja var mycket motiverad att bli fri från droger och följde alla våra instruktioner. Hon gick i en skola nära vårt center, och studierna började gå bra.

Hon var glad och vänlig. I samtal med våra anställda berättade hon att hon inte längre hyser agg mot sin mor. Hon drömde om att få återvända till familjen, till ett lyckligt och harmoniskt hem, och hoppas att hennes mor skulle krama henne och visar mer kärlek.

Dotters rehabilitering blev en tid för modern att reflektera. Vera var inte särskilt villig att prata med våra familjerådgivare.

– Jag kanske var för sträng mot henne, erkände modern.  – Men jag ville väl.

Vi hjälpte Vera att bli bättre på att se barnets behov och förstå varför förhållandet mellan dem hade kommit till denna punkt.

Mirakulöst ögonblick fyra månader senare

Det var en underbar dag då mor och dotter tillsammans ville ta emot Jesus i sina liv. De bad båda om förlåtelse av varandra med tårar i ögonen.  Detta var början på en förändring som överraskade oss alla!

Modern började behandla Olesja med samma ömhet som lillebror. På morgnarna flätade hon hennes hår och tog henne till skolan, med en kram och en kyss på kinden.

Vi konstaterade att Olesja inte behövde ett års rehabilitering. När vårterminen slutade, började vi förbereda familjens avfärd.

Far Sergei hade ordnat ett hus i en annan stad och renoverat det åt familjen. Vi kontaktade kyrkan på orten och berättade för prästen om familjens situation.

När mor och barnen kom till sin nya stad kom kyrkan till deras stöd och hjälp.

Aktiva i kyrkan

Hela familjen började gå till kyrkan och hemgruppen. Förändringen som hade skett i Veras och Olesjas liv gjorde stort intryck i fadern. Även han kom till tro, och på sommaren döptes hela familjen tillsammans!

Nu driver Vera och Sergei matservering i kyrkan för behövande familjer och hemlösa. Olesja är engagerad i ungdomsarbetet.

"De är Guds gåva till vår kyrka",
konstaterar pastorn.

På kort tid gjorde Gud underverk i denna familj och förändrade deras liv!

Mor, dotter och lillebror på rehabiliteringscentret.