Andra språk:

På bildet: Lena och andra mammor på hjälpcentret.

"Jag vet inte vad jag ska göra, hur livet ska kunna fortsätta... jag behöver hjälp!" – Snyftade någon i telefonen...

Vår krislinje har varit verksam i två år.

Kvinnor ringer oss i nödsituationer på grund av våld eller när de redan har flytt hemifrån.

Uppringaren var Lena från vår egen stad. Det var svårt att förstå det tårfyllda talet.

– Är du i fara? Var är du?

Kvinnan lugnade ner sig lite och sa att det inte var någon omedelbar fara.

– Jag har två barn. Vi har ingen mat...

– Kan du komma till vårt hjälpcenter? Du får mat av oss.

Den lilla och späda Lena såg mer ut som en tonåring än en 35-åring. Hon hade stora tårade ögon, hennes tal var lågt, händer och huvud skakade.

Hon kunde knappt fylla i sina uppgifter på blanketten:

”Min man har slagit mig och sedan lämnat mig och mina 5- och 9-åriga döttrar. Vi har inga pengar och inget stöd från anhöriga."

Vi satte ihop matkassar till familjen.

– Hur får du hem dessa? frågade vår medarbetare Alina.

– Med min egen bil. Hjälper du mig att bära dem dit?

"Med egen bil? Har hon verkligen problem?” tänkte Alina.

Men det finns problem och förtvivlan både på toppen av samhället och i "vanliga" människors familjer.

Lenas man var en välkänd idrotts-influencer och hade en egen idrottsklubb, pengar och berömmelse. Men sedan hittade han en ny kvinnlig vän och överförde klubben i hennes namn.

Lena blev utan inkomst, och dessutom blev mannen våldsam...

Lena vågade inte anmäla till polisen och skämdes för att be om hjälp. I sin nöd besökte hon en psykiater. Men den svåra situationen fortsatte, de hade inte ens tillräckligt med mat.

– Då hittade Lena vårt telefonnummer.

Vi började organisera försörjningsstöd till familjen. De är nu åtgärdade och Lena förhandlar med sin man om praktikaliteterna framåt.

Den hjälpte har blivit en hjälpare.

Lena går i en grupp för våldsoffer. Hon har synbart förändrats – är numera lugn och fokuserad.

Hon har också blivit volontär i vårt arbete! Hon lagar mat till mödrars sammankomster, städar, sorterar kläder och är med oss ​​nästan varje dag. Hon skjutsar andra mödrar i sin bil och jobbar som barnvakt.

Hon har kommit överens med sin vän som driver en skönhetssalong att mödrarna i vårt hjälparbete ska få klippa sig utan kostnad.

Hon berättar för alla om vårt hjälparbete och söker stöd till det!

Lena går i kyrkan och förundras över den värme och kärlek som familjen få ta emot där.

– Jag har tänkt på hur bra det fungerar i ert hjälparbete. Och hur ni orkar göra det här jobbet och möta människor som har så mycket smärta. Ni lyfte upp mig också...

Tårarna börjar rinna ur Lenas ögon igen.

Nu av glädje och tacksamhet.