Andra språk:

Anna är 25 år och mamma till två barn. Under tonåren hamnade hon i fel sällskap

”Jag blev mamma när jag var 17 år. Precis som min egen mamma. Och min mormor. Ingen lärde oss hur man är en mamma.”

Annas vilda livsstil fortsatte också efter att barnet fötts. Mannen tog hand om den lilla och lämnade henne till slut. Kontakten mellan Anna och hennes numera åttaårige son och hans pappa har brutits helt.

Annas nya partner hade alkoholproblem, vilket präglade familjens liv. De fick två barn tillsammans. Till Annas förtvivlan avled mannen plötsligt.

”Jag kunde inte hantera situationen. Jag dränkte allt i alkohol.”

Anna kunde vara borta hemifrån i flera dagar. Mormodern fick ständigt ta ansvar för barnen och kontaktade myndigheterna. Anna fick ett ultimatum: antingen ordna upp sitt liv eller så skulle barnen omhändertas.

Anna kom till vårt rehabiliteringshem i Asbest tillsammans med barnen, men lämnade snart i tron att hon skulle klara sig själv.

Det gamla livet fortsatte, och myndigheterna tog barnen. Anna fick sex månader på sig innan hon skulle förlora vårdnaden permanent.

”När barnen togs ifrån mig kände jag rädsla och skam. Jag förstod att jag hade förstört mer än jag velat erkänna.”

En ny start

Vid sitt andra försök stannade Anna kvar hos oss. Hon deltog i samtal, bönestunder och undervisning om barnomsorg och uppfostran. Med hjälp av en själavårdare började hon bearbeta sina problem.

PÅ BILDEN: På Asbests skyddshem bakade man hjärtformade kakor till mors dag.
Det var i detta hem och i denna gemenskap som Anna och hennes barn upplevde en livsförvandling.

”Som barn upplevde jag att min mamma inte älskade mig,
till skillnad från mina yngre syskon som föddes när jag redan var tonåring.
Jag var bitter, ville hämnas på min mamma, och därför levde jag som jag gjorde …”
”Nu förstår jag att min mamma själv var trasig, precis som jag.
Jag förlät henne. Och även min man.”

Förlåtelsen följdes av att Anna själv fick uppleva Guds nåd och kom till tro på centret.

 ”Jag vill möta livet på ett nytt och rätt sätt. Men jag klarar det inte i egen kraft. Jag behöver Guds nåd varje dag.”

Förändringen som skett under några månader övertygade myndigheterna, och barnen fick komma hem igen. Anna var överlycklig när hon fick tillbaka sina barn.

”Efter fyra månader kunde jag äntligen hålla dem i mina armar!” 

PÅ BILDEN: Ett glatt återseende.

I dag är Anna nykter. Hon är inte längre frånvarande utan närvarande i sina barns liv, och hon vill uppfostra dem till att lära känna Gud.

”Det här är bara början. Men jag vill fortsätta och vara en bra mamma. Jag hoppas och ber att jag en dag också ska få kontakt med min äldsta son, så att han inte går samma väg som jag bara för att han upplevt att hans mamma övergav honom …”