Andra språk:

ANDREI IVANOV, Jekaterinburg

"Det kan vara svårt för en
som inte själv har upplevt Coronavirussjukdomen
att förstå dem som får det.",
säger Andrei Ivanov.

För cirka 2000 år sedan skrev aposteln Paulus: ” Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss.” (Apg. 17: 26-27)

Under våren kände mänskligheten mer konkret än någonsin tidigare att världen inte är så stor och att vi tillhör en och samma familj, människosläktet. Tyvärr är det nog ofta så att det måste uppstå en kris i vårt gemensamma hem för att vi ska söka Gud.

Pandemin förändrade människors vanliga liv över hela världen. Vi sattes i karantän och följde strikta hygienregler. Samtidigt såg vi hur människor blev sjuka eller förlorade hopp om hälsa, jobb, sinnesfrid eller sin tro på framtiden.

Efter att ha varit isolerad på sjukhus i två veckor och friskförklarats, begav sig Andrei ut för att dela ut hjälp till familjer i nöd. Immuniteten som uppnåtts genom det egna insjuknandet var nu till stor fördel.

Allt detta har varit en stor utmaning för kyrkan. En kyrka som känner sin Frälsare och Guds Ord är utrustad för sådana här situationer. Vi behöver identifiera tillfällena och vara redo att i varje situation förkunna evangeliet på ett praktiskt sätt, visa kärlek och omsorg och hjälpa våra medmänniskor.

Nödställda familjer i sina lägenheter

På grund av begränsningarna under pandemin befann sig familjer som annars har haft svårigheter i en aldrig tidigare skådad nöd.

I nästan alla familjer som vi har hjälpt
hade föräldrar förlorat
sin enda källa till arbete och inkomst!

Dessutom tillhörde många av familjemedlemmarna någon riskgrupp på grund av sjukdommar.

Vi tillbringade mycket tid till att besöka familjer och dela ut hjälp. Barnen och föräldrarna var helt beroende av vår hjälp!

Dessutom delade vi ut livsavgörande läkemedel, tillsammans med personalen från Hiv-centret, till Hiv-positiva människor som inte kunde lämna sina hem själva för att hämta dem. En dag i veckan fokuserade vi på pastoral vård per telefon.

"Vi tror att i denna stora kris
kommer hjärtan att öppnas för Jesus
och liv kommer att förändras
och få en ny riktning."

Många födelsedagar firades i barnhemmet under Corona-perioden. De behövde inte skjutas fram eftersom alla gästerna bodde under samma tak!

40 personer i många veckor på barnhemmets område

Coronatiden har varit utmanande även för våra egna barnhem. Den 23 mars började karantänen. 26 barn i åldern 3-19 år samt fyra mödrar i rehabilitering kunde inte lämna barnhemmets område.

Även personalen var där dygnet runt. Jag och min fru Natasha, som leder arbetet, flyttade till barnhemmet för att bo där tillsammans med vår familj.

Skolorna stängdes och eleverna växlade över till distansundervisning.

Barnen fick distansundervisning – några via e-post, andra via videouppkoppling. Vår personal hjälpte dem med skoluppgifter från morgon till kväll.

Barn och ungdomar blev snart proffs i att använda internet-uppkoppling – när de deltog i församlingsevenemang, gjorde skoluppgifter eller träffade vänner på Zoom!

Under dessa exceptionella omständigheter lärde sig barnen struktur, ordning och livshantering och att ta ansvar. Mitt i det hela förlängdes spontant barnhemmets gemensamma bibel- och bönestunder.

"Vår bön är att vi ska lära oss
att se på saker genom Guds ögon
och fokusera på möjligheter istället för problem!"