En mors hjärta
PÄIVI RANTA, Koordinator för arbetet i Finland
Hur känns det att vara
mor till ett litet sjukt barn i en slumby?
Det har jag ibland tänkt på när jag på kvällen har gått till sängs. Mina tankar går till Bulgariens slumbyar och de mödrar och deras familjer jag mött där. Jag påminns särskilt om Bozanas ansikte och hennes lilla dotter Kristina.
Jag mötte dem för första gången på en bild i Mission Possibles nyhetstidning i februari 2017. På bilden håller en 16-årig mor sin babyflicka i sina armar och bredvid står den 19-årige fadern, Todor. Familjen har just fått ett moderskapspaket, ett av de allra första paketen vi delade ut. De bor i en förfallen stuga och ingen har jobb, men de gläder sig över sitt barn och är tacksamma för paketet de fick.
Nästa gång jag träffar Bozana och hennes dotter är det i församlingen i slumbyn Pevtsite, ungefär två år efter vårt första möte. Vi delar återigen ut moderskapspaket och Daniela, anställd i vårt bulgariska team, håller undervisningslektion för mödrar i församlingen. Bozana sitter, med Kristina i famnen, i en cirkel med de andra mödrarna. Jag känner igen henne direkt. Jag är glad att hon är med sitt barn i församlingen, här får de mångsidig hjälp och stöd.
Slutligen välsignar vi varje mor. Jag går till Bozana. Hon är tyst och allvarlig. Hon vill att jag ska be för Kristina, i hennes famn. Kristina går inte ännu trots att hon är över två år gammal. Jag ber för barnet och Bozana.
I den korta bönen möts två mödrar.
Våra liv är helt annorlunda,
vi är i olika åldrar och lever
under helt olika omständigheter och situationer.
Men vi är båda mödrar som bär våra barn i våra armar och hjärtan. Deras glädje och sorg är vår glädje och sorg. När jag tänker på hur det känns att vara mor till ett sjukt barn i en slumby, tänker jag på mitt eget barn - och jag vet svaret.
På kvällen i min säng tänker jag på hur kanske just i samma ögonblick ser Bozana på den sovande lilla Kristina och stryker hennes mjuka kind.
"Gud, hjälp och välsigna mitt barn",
suckar vi båda i våra hjärtan
till vår himmelske Fader.
För Gud är våra barn kära
- och så är även mödrarna.
Päivi ger Bozana ett "evangelium-armband", som vi kommer berätta mer om i kommande nummer
