Andra språk:

Barnen och teammedlemmarna på barnhemmet berättar

Vi frågade några av barnen och teammedlemmarna på barnhemmet i Jekaterinburg vad de är tacksamma för.

När ett barn under 10 år säger att han är tacksam för att vara i säkerhet, att ha tak över huvudet och mat, kan man av svaret förstå att hans liv innan han kom till barnhemmet var mycket svårt.

Alla i huset, från de yngsta till de äldsta, vet att det goda de har fått är en gåva från Gud

Inget mer flyende från pappa

Kostja är en förståndig och intelligent pojke som funderar mycket på saker och tycker om att prata om Gud.

Kostja bor på vårt härbärge tillsammans med sin mamma och sin svårt handikappade syster, som ligger i en intensivvårdssäng.

Fadern drack mycket och slog sin fru, och han slog ofta Kostja också. Mamman och barnen fick fly från den misshandlande maken och pappan barfota och halvklädda!

PÅ BILDEN: Kostja och hans mamma

”Jag heter Kostja. Jag tackar Herren för att jag får bra betyg i skolan och att vi kan vara i det här hemmet. Här har vi tak över huvudet, det är varmt och det finns alltid mat.”

På härbärget har mamman blommat ut och är väldigt mild och lyhörd för andras bekymmer.

"Jag tackar Gud för att han skickade Andrei och Natasha (hemmets ledare) in i vårt liv i rätt tid, och jag tackar Gud för möjligheten att leva här i trygghet och frid”, säger Kostjas mamma.

Barnhemmet i Jekaterinburg har varit verksamt i 15 år och hundratals barn har bott där. På bilden från vänster syns Aljona, Valeri och Milana.

Aljona: "Jag är tacksam till Gud att jag får vara i detta hem. Jag är tacksam för tant Natasha, som alltid är så snäll mot mig, och jag är också tacksam för att skolan går bra."

Valeri: "Jag tackar Gud för att jag fick komma hit, att jag nu har familj och vänner. Jag får god mat här, det är rent, jag har lärt mig mycket och alla människor är fantastiska."

Milana (volontär): "Jag tackar Gud för att han gav mig denna stora familj, många vänner och uppdraget att hjälpa och undervisa dessa barn."

PÅ BILDEN: Kim och Kristina

Kim: "Jag är tacksam mot Gud för den kärlek jag har fått här, och bröder och systrar och mat och värme.”
Polisen tog med Kim till vårt hem när hans drogberoende mamma togs till psykiatrisk vård. Mamman hade klättrat ut från balkongen på 11:e våningen och gått på kanten av taket. Den tysta och blyge pojken har slappnat av, lugnat ner sig och är nu en glad och duktig elev i skolan.

Kristina: ”Jag är tacksam för att vi har allt här. Tack, Herre, att det är fridfullt och tryggt här, och jag tackar dig för att det är bra för oss att vara här.”

Kristina är en söt tjej och har en särskilt snäll och mild natur. Hon kom som flykting med sin mamma och syskon från Ukraina. Hon hade tuberkulos och vi hjälpte henne att få sina identitetshandlingar så att hon kunde behandlas på ett specialistsjukhus.

Efter behandlingstiden har vi tagit hand om henne här på barnhemmet och den regelbundna medicineringen hon behöver. Vi lär henne nu att ta medicinen själv på morgonen och på kvällen. Vi köpte ett armbandsur till henne som larmar vid rätt tidpunkt.