NYHETSBREV OKTOBER-NOVEMBER 2016

"Jag vill bort från denna plats!"

IGNAT IVANOV, verksamhetsledare

Mitko är en 13-årig pojke, som bor i ett av Bulgariens slumområden. Han deltog på vårt ungdomsläger i centret i Dobromirka. Hälften av deltagarna var från romerbyar. Jag träffade honom där. Han var en snabb och stark pojke, villig att hugga i.
Mitko berättade för mig att han inte ville lämna Dobromirka. Ett rent och vackert center med alla lägerdeltagare, andra människor, programmet, den goda ordningen och en glad och hoppfull atmosfär var som en helt annan värld jämfört med hans hemmiljö. "Jag står inte ut med slummen", sade han. "Den är full av brottslingar. Bakom fönster säljs droger. Jag vill bort från den platsen!"

"Försök stå ut några år till och gå färdigt din skola", sade jag till honom. "Var med i kyrkan. Efter skolan kommer vi ta dig till vår yrkesutbildning, du får till exempel möjlighet till körkort och arbete, och du kan börja ett nytt liv."

Mitko tycker sig vara en fånge i sina omständigheter - men han förstår att han har möjlighet till ett annat liv.

Sådana här barn och ungdomar finns det många av inom ramen för vårt arbete. Vi kan hjälpa dem att få både andlig frihet och även frigöra dem från hopplöshet och elände. Det är därför vi är här år efter år, precis där de befinner sig. Tack för att du tillsammans med oss gör detta möjligt!


Hur vi kan hjälpa fler barn?

- Genom att gå till deras hem

I våra barnhem bor ca. 250 barn årligen, men fler än så ryms inte. Därför besöker våra anställda också hem med familjer i kris. På så sätt kan vi hjälpa mer än dubbelt så många barn.
Arbete bland familjer i hemmen sker på nästan alla våra hjälpområden. Framför allt har det vuxit i Jekaterinburg.

Vårt team besöker regelbundet hem och organiserar kristet program och fritidsaktiviteter för både barn och föräldrar. Barn följer ofta med några dagar till våra barnhem för bad, byte av kläder, stödundervisning eller talterapi och för att delta i hemmets program.

Aktiviteterna har begränsats av hemmets trångboddhet. Nu blir situationen bättre! Vi har fått en till byggnad i utkanten av Jekaterinburg, ungefär en timmes bilfärd från barnhemmet. Den har fyra sovrum och ett rymligt samlingsrum med kök. Det behövs mer sovplatser, och därför bygger vi på tomten några elementstugor. Två stugor med vardera två bostadsenheter kommer att färdigställas, förhoppningsvis redan i år.

Byggnaden fungerar som ett center och rehabiliteringsplats för mödrar och barn. Det ger också möjligheter för att hjälpa familjer i kris: här kan vi tillfälligt ta emot både barn och mödrar för husrum, utbildning, behandling och andra program. Dessutom fungerar huset som en plats för sommar- och andra läger: på den stora innergården kan man spela och leka säkert, och i anslutning till tomten ligger en vacker fiskdamm och ett stort skogsområde.

Huset togs i bruk omedelbart, eftersom en del av barnen flyttade dit under det att vi gjorde stambyten på vårt barnhem.  Renoveringen blev klar och uppvärmningsanordningen är nu redo för vintern. Tack alla givare!

I krisfamiljer bor barn som utsätts för:

  • Missbruksproblem
  • sjukdomar
  • arbetslöshet
  • Trångboddhet och bostäder i mycket dåligt skick
  • Brist på mat och kläder
  • Mamman har bott på gatan eller i barnhem
  • Mamman kan varken söka hjälp eller ta hand om barnen

De boende i garderobs stora hem

Vi hjälpte Anna redan på gatan
När gatupatrullen började i Jekaterinburg år 2004, var den rödhåriga Anna en av flickorna, som vårt team hjälpte på gatan. När hon fick sitt första barn, hjälpte vi henne att få en liten, mycket spartansk lägenhet. Nu finns det fem barn där. Annas make är funktionshindrad, och han har en rad hälsoproblem. Familjens inkomstsituation är mycket svårt.

Vi tar ofta barnen till barnhemmet för att äta, tvätta sig och leka. Familjen deltar i aktiviteter som vi ordnar. Under dessa år har många saker förändrats till det bättre. Framför allt har föräldrarna slutat dricka alkohol.

I familjens hem, ett litet rum, ryms endast sängarna. Våningssängen som vi skaffade underlättar situationen.  Vi ger familjen regelbundet hjälp i olika former. Barnen är glada, har rena kläder och får tillräckligt med mat. Familjen köar för större bostad, vi hjälpte till med bostadsansökan.

Lena övergavs efter födseln

Vårt team hjälper regelbundet även Lena, som har vuxit upp på olika barnhem, och hennes lilla son.

”Min mamma levde på gatan och lämnade mig på förlossningssjukhuset. Jag levde hela min barndom på olika barnhem. Jag gick på internatskola för ungdomar med problem.”

”Efter att ha gått en yrkeskurs för trädgårdsarbetare, kom jag till Jekaterinburg. Men jag kände ingen här. Jag bodde hos några studiekompisar och i ett hemskt vandrarhem. Sen fick jag veta att jag hade laglig rätt att få bostad.”

Lena fick en liten bostad, men hon kunde inte leva ensam och sköta sig. Många män utnyttjade en ensam och blyg kvinna och hennes bostad. Så föddes pojken Kiril.

Vi fick höra om Lena, som kämpade med ett litet barnbidrag. Det är en glädje att hjälpa henne, eftersom hon är väldigt tacksam för vägledning, råd och hjälp. Hon försöker göra själv allt hon kan. Lena är med i aktiviteter, som vi ordnar i kyrkan, för mammor och barn.

Vår barnverksamhet är en livlina för Tolik

12-åriga Tolik och 2-åriga Seva bor tillsammans med mamma Tanja i en nio kvadratmeter stort rum i ett så kallat kommunalhus i Krasnojarsk. Den ser ut mer som en garderob än ett rum. Vi har hjälp dem i tre år.

Tanja, liksom Le, växte upp på barnhem. När yngsta barnet föddes, började Tolik rymma till gatan. Livet i en liten garderob blev för kvävande.

Nu går Tolik regelbundet på aktiviteter, som vi anordnar i husets bottenvåning. Där får han en varm måltid. Vi hjälper honom och andra barn även med läxor. Tolik har även varit med på våra läger.

Vi har renoverat deras rum och ger dem hjälp med mat och kläder. Nu vill vi skaffa en våningssäng till dem.

Hjälp, vänskap och evangelium till familjer, 

vars vardag är en överlevnadsutmaning.


På insidan av kommunalhuset

ALBERT DOKTER

När man tittar från längre avstånd, ser det fem våningar höga huset ut att vara i ganska bra skick. Men innanför är situationen en annan. Byggnaden är ett så kallat kommunalhus. På båda sidor längst den långa korridoren finns det 25 dörrar, som går in i 9-15 kvadratmeter stora rum. I ena änden av korridoren finns WC, tvättfat och en dusch, som alla boende använder. Det är inte bara avsaknaden av avskildhet och tystnad som är problemet. Bakom dörrarna döljer sig alkoholproblem och våld. Barnen är ofta ensamma, när deras ensamstående mammor arbetar för att få ihop pengar till det nödvändigaste.

I ”Röda hörnet” – fritidslokalen på bottenvåningen – ordnar Mission Possible eftermiddagsaktiviteter fem dagar i veckan till barnen. De väntar på det varje gång. När vi kom, stod de redan och väntade vid dörren. ”När ska vi äta?” frågar en pojke i åtta års ålder. ”Är du hungrig?” frågar jag. ”Ja, vi har ingen mat hemma.”

Barnen får ett mål mat, och varje dag har eget program: pyssel, målning, utelek eller utflykter, träning av vett och etikett och kristen undervisning. Under terminerna, görs först läxorna, under ledning av ledaren.

Några mammor har också följt med sina barn. De såg trötta ut, en hade ett svart öga och gjorde allt för att dölja sig för kameran. De var inte pratsamma - förutom Olga.

”Jag har levt här i 27 år och jag är så trött på detta ställe.”, säger hon. Trots det är hennes situation relativt bra jämfört med de andra mammornas. Hon har ett jobb, och på dagarna är hennes barn hos mormor på översta våningen. Olgas make hade slagit henne, och då hade hon slängt ut honom. (Det sistnämnda är inte så vanligt i Ryssland)

De flesta boenden hyr rummet och betalat ca 100 euro för det. När genomsnittsinkomsten är 160 euro, är de fast i fattigdomsfällan. Familjerna är därför tacksamma för mat- och klädhjälpen, som de får av oss. När skolan börjar får barnen ett paket med skolmaterial.

Men mest dras de boende till träffarna av den kärlek och omsorg, som de möts av här. Ljuba, vår arbetsledare, uppskattas och beundras av både barnen och de vuxna. Hon är alltid beredd att lyssna och hjälpa till att lösa deras problem.

”Mitt hjärta går sönder, när jag ser i vilka omständigheter dessa barn växer upp. De har så lite glädje i sina liv. Vad har de för framtid? Jag tackar Gud varje dag för att vi har en möjlighet att förmedla något om Hans kärlek till barnen.

Mat och hjälp delas ut i ”Röda hörnet” 

Under sovjettiden var ”Röda hörnet” en propagandaplats på arbetsplatserna eller i offentliga byggnader. Numera används inte dessa platser mycket alls.

Vi fick tillgång till ”Röda hörnet” i denna byggnad, för att ha verksamhet för barn och ungdomar där. Vi har ett varierat utbud av aktiviteter och Bibeln blir känd för dem. På bilden, till höger, kommer Ljuba med en överraskningstårta till födelsedagsbarnet!

Första klädleveransen till moderskapspaketen skickas snart till Bulgarien.

Klädinsamlingen ”För de minstas bästa” är igång på många orter i Finland. I november skickas första leveransen. Under tiden träffas kontaktpersonerna i Bulgariens romerförsamlingarna för att kartlägga hjälpbehovet i sina områden. Du kan vara med och bidra med valfritt belopp till moderskapspaketen. Kostnaden för varje paket är 50o kronor. Vi kompletterar lådorna i Bulgarien med hygienartiklar och skriftligt material och sedan ordnar vi utbildning, hälsokontroll och ger stöd för till dem. Märk din gåva med referensnummer 7773. Tack för din gåva!

DOWNLOAD NEWSLETTER AS PDF VERSION

Categories: 

Kampanj

shoes for gypsy children

MISSION POSSIBLE ON FACEBOOK