NYHETSBREV 5/2017

"Människorna i Europa är inte längre intresserade av evangeliet!"
Är det så?

– Verksamhetschefens hälsningar från Albanien 

 

”Nu finns det ingen väckelse!”

Detta har sagts i många år även i Östeuropa, inte bara i väst. I postkommunistiska eran var det lätt att samla stora skaror till gudstjänst. Men nu talar många om att församlingarna lever i "stagnationstiden" och människor är inte längre intresserade av evangeliet utan fokus ligger på att höja levnadsstandarden.
Jag besökte nyligen Albanien, ett land med muslimskt majoritet, där Mission Possible började med verksamhet för 25 år sedan - så snart landets gränser öppnades. Inte ens där kommer folket till kyrkan bara genom annonsering. Ett annat tillvägagångssätt behövs.

Människor, både unga och gamla,
är intresserade av evangeliet.
De behöver bara få del av evangeliet
på ett naturligt sätt,
som berör deras praktiska livsbehov.

 Barnverksamhet, familjekurs, konstklubb, fotboll, bibliotek...

I Albanien har vi verksamhet i det fattiga området Bathore nära Tirana och där finns även vårt center, som kallas ”Hoppets center”. Vårt team använder alla möjliga medel och letar efter nya idéer för att skapa kontakt med invånarna.

Vi organiserar bland annat olika kurser och evenemang. Kurserna behandlar ämnen som ger människor och samhället verklig nytta, såsom relationer, familjeliv, hälsa och datoranvändning. Samtidigt får deltagarna lära känna kristna värderingar och höra evangeliet, många av dem för första gången.

Trädgården på framsidan av ”Hoppets center” fylldes med lyssnare när vi ordnande en kristen konsert. Platsen är välkänd för invånarna eftersom de kommer hit till kurser och vi har här ett allmänt bibliotek och barnklubb. Ungdomarna uppträdde också.

Unga människor kommer till centret och till kyrkan

Centret är fullt av barn och ungdomar. Jag var imponerad av deras iver. Ledare aktiverar unga människor att utforma och genomföra utåtriktade program. Centret erbjuder aktiviteter, som fotboll för barn i fattiga familjer.

"Jag lär pojkarna värderingar och principer som ingår i bra vänskap och ett rättvist spel. Och på det sättet lär jag också om den kristna tron”, sade vår ungdomsarbetare.

Klevis fattade beslutet!

En av pojkarna i gruppen är Klevis. Han kom först till konstkursen för barn och ungdomar. Efter den sista timmen kom han och talade med läraren och sa att han hade tänkt mycket på Gud och frågor om tron.

"Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag följer Jesus är min familj emot det. Om jag vill ha bra relationer hemma, då kan jag inte följa Jesus... Det här är ett mycket svårt beslut för mig."

Klevis började besöka ungdomsträffarna i vårt center, och i en av ungdomskvällarna bad han om ordet (bild nedan):
"Jag tror på Jesus. Han har svarat på mina böner. Jag har nu i en månads tid varje kväll läst Bibeln."

Han hade fattat sitt beslut!

Hjälp och praktisk kärlek till de bortglömda

Vi ger mat, kläder och ombyggnadshjälp till de nödställda familjerna i området. Vi hjälper dem med sjukhusutgifter. Människor som är ensamma med sina problem får hjälp och stöd direkt vid rätt tidpunkt.

De förstår att de verkligen är älskade och att de är viktiga. Deras nästa fråga är varför vi gör allt detta för dem. Det är en lätt fråga att svara på, och de vill höra mer.

Varhelst man sprider hjälp och evangelium,
kommer människor till tro
- hela tiden och överallt.

 

 


"Babybox” fick en ny betydelse i Ryssland! 

 

 

Mission Possibles moderskapspaket och -program för mammor, babybox, har startat även i Ryssland! Såsom i Bulgarien, är det inte bara ett paket, utan innehåller mycket mer.  

Vi har benämnt paketet ”Babybox” (på ryska: бэби бокс). Det här begreppet har i Ryssland syftat på en lucka i ytterväggen på ett sjukhus eller annan byggnad, där mammor kan anonymt kunnat lämna sin baby. Men nu betyder det något helt annat, då syftet är att hjälpa mamman att kunna sköta och ha kvar sitt barn! 

I Krasnojarsk i Sibirien organiserar vår ledare och barnhemmets mamma Ljuba (till vänster på bilden) verksamhet och hjälp för nödställda barn och familjer. Hon arbetar också med gravida och nyförlösta mammor, för att stötta dem, så att de inte gör abort och för att de ska behålla sina nyfödda barn. Ljuba har startat projektet babybox, för att hjälpa mammor och deras bebisar. 

-Jag besökte förlossningen och pratade med en ung mamma, berättar Ljuba. – Hon hade bestämt sig för att ge bort barnet, redan då hon fick veta att hon var gravid. ”Men varför då!” undrade jag. ”Ett litet gulligt barn har fötts och ingen vill ha henne!”

- Jag pratade mer med mamman. Sen gick jag hem till vårt barnhem och iordningställde en babybox, med kläder, blöjor, nappflaskor och annat nödvändigt till mamman och barnet, med förhoppningen att jag skulle kunna ge det till denna mamma.

- Och det skedde ett under! Under helgen började mammans tankar förändras, hennes hjärta mjuknade och hon bestämde sig för att behålla sitt barn! Ännu ett barn, som får stanna hos sin mamma, istället för att hamna som nyfödd på barnhem! Vi fortsätter hjälpa både mamman och barnet! 

Ljuba packar ett moderskapspaket (babybox). Väggen i barnhemmet är täckt av foton på barn, som räddats från gatan. Ljuba har själv adopterat flera barn med sin man.

- Det var också rörande att iordningställa en babybox till en endast 17-årig mamma. Hennes son föddes en månad förtidigt. Mamman har vuxit upp på barnhem och hon har ingen närstående. Men nu har vi blivit de saknade nära vännerna och stödpersonerna, och vi hjälper henne att sköta och uppfostra barnet. Jag känner stor glädje och lycka, när jag får ta hand om dem! 

”Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv fött?
Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig.”
(Jes. 49:15)

17-årig mamma fick ett moderskapspaket och Ljuba blev stödperson till henne och barnet. .

Tidigare betydde ”babybox” endast det här: 

”Babybox” (бэби бокс” på ryska) har också en sorglig betydelse. Det är en lucka i väggen, dit övergivna barn kan läggas in i. På insidan finns en uppvärmd och ventilerad säng. Luckan går i lås efter 30 sekunder och personalen får en signal. Barnet ges till barnhälsomyndigheten. Det finns inga exakta siffror på hur många sådana här luckor det finns och inte heller hur många barn, som lämnats i dem. 

Babyboxen har också kallats för ”livets fönster” eller ”räddningens vagga”, då barnets liv kan genom det räddas, även om familjen är i kris. Luckorna är dock kritiserade, då det leder till att barnen inte får möjlighet att få veta om sina biologiska föräldrar. 

”Baby box”-lucka i väggen på S:t Innocentius kyrka i Jekaterinburg. Bild Wikipedia

 

En ung flickas flaskpost ledde Vadim och Tanja att bli barnhemmets ledare och fosterföräldrar

Vadim och Tanja Taran har i 15 års tid arbetat med att hjälpa övergivna och nödställda barn i S:t Petersburg. De har med sitt team påverkat hundratals barns och familjers liv i våra barnhem. De har också tagit egna fosterbarn. De har fyra pojkar och en flicka i familjen.

Här kan du läsa Vadims, Tanjas och deras nu redan tonåriga barns tankar:

– När vi kom till S:t Petersburg år 2002, planerade vi att stanna där ett år. Vår uppgift var att organisera Mission Possibles bibelundervisningsprogram. Efter det var vi i ett vägskäl och funderade på vad vi skulle göra. Vi hade en möjlighet att komma med i Mission Possibles arbete med matutdelning på gator och barnhemsarbetet.
 
– Vi bestämde oss för att söka Guds ledning genom att be och fasta. Den fjärde dagen, när vi gick längs ån, såg vi en flaska med en försluten kork och med ett brev i – precis som i sjörövarsagor. Jag öppnade nyfiket brevet. I brevet var det en ung flicka som utgöt sitt hjärta: 

”Jag vet inte varför jag lever,
ingen älskar mig.
Jag har ingen vän.
Jag vet inte hur jag ska fortsätta.” 

– Då sa jag till Tanja, att detta var Guds svar till oss. Så blev vi ”föräldrar” i barnhemmet, berättar Vadim.

Vadim och Tanja har inga egna barn, men de har blivit fosterföräldrar till flera av barnen på barnhemmet. 

– Utöver krishemmet i centrum, fick vi ett hus i utkanten av staden. Där kan vi ha barnen på längre sikt. Vi renoverade så att vi fick en våning till i huset. Det är stället där ungdomarna kan träffas. 

– Den största utmaningen med barnen har varit att vi som föräldrar ska stå i ”skottgluggen” för deras skull. 
De var små när de kom till oss, men nu är det 15-16 – år. Det viktigaste nu är att de behåller sin tro och kan gå emot den gråa massan, som de träffar varje dag, säger Vadim. 

–  Det svåraste och vår största sorg under den här tiden har varit när en av våra fosterbarn bestämde sig för att lämna oss vid 15-års ålder, säger Tanja. – Hans liv är inte som vi önskar honom och han har det inte bra. 

Nya lagar gör att vi inte kan ha bara barn i krishemmet i centrum, därför fungerar det nu som ett hem både för barn och för mödrar. Tack vare detta kan hemmet påverka både mödrarnas och barnens liv. 

Vadim och Tanja har fått arbeta med de problem, som de kunde läsa om i nödropet i flaskposten. Det berättar de som blivit omhändertagna av dem. 

”Jag vill tacka dem, för att de tog oss till sin familj. De lämnade oss inte. Vi känner oss värdefulla och behövda. De hjälper och stöttar i olika problematiska situationer.” Kolja  

”Jag blev omhändertagen och fick av myndigheterna veta att jag har en plats på Mission Possibles barnhem. Jag kommer ihåg tillfället när mamma Tanja kom för att hämta mig dit och på barnhemmet träffade jag Vadim för första gången. Jag gillade dem direkt” Nikita 

”Vi går tillsammans till församlingen. På kvällarna läser vi, pratar om olika frågor och berättar för varandra hur dagen har gått.” Den yngre Nikita 

”Varje kväll samlas vi hemma, vi är tillsammans, läser bibeln, ber för olika saker.” Dasha

”Jag är tacksam för att de kom in i mitt liv, visade mig vägen och lär mig allt. Ett stort tack för att de älskar mig. Det är svårt att beskriva all den kärlek, som jag har fått uppleva här”, Vlad

Inte längre övergivna, utan älskade!
I Mission Possibles barnhem bor årligen 
över 200 barn och ungdomar.
Tack för ditt stöd, som gör det möjligt!


Hjälp och evangelium till Transnistrien:
Verksamhet riktad till barn, läger och stöd för funktionshindrade barn

Transnistrien är ett litet område mellan Moldavien och Ukraina. För några år sedan började Mission Possible tillsammans med en lokal frivilliggrupp ett arbete med verksamhet för barn i byarna. Vi stödjer även sommarläger för dessa barn och ungdomar. För funktionshindrade barn och deras familjer har vi verksamhet året runt samt läger. 

Tiotals frivilliga är med och anordnar verksamheten och lägren. Under den gångna sommaren hölls tre läger. Svetlana, som är koordinator för lägren, ser det som en bra möjlighet att visa Guds kärlek och låta dem bekanta sig med evangeliet. 

– Det är inga lätta läger, speciellt inte med de funktionshindrade barnen. Men barnens glada leenden får oss att glömma allt besvär! Det här lägret är även viktigt för föräldrarna, vars uppgift är att ta hand om barnen under svåra livsvillkor. På lägret kan de vila, träffa andra föräldrar och bli uppmuntrade. Vi ber att vi kan hjälpa dem på rätt sätt och att de ska få lära känna Gud.
 

  – Under lägret satte jag mig ned med en av mammorna i syavdelningen. Hon har varit på tidigare läger också. I bakgrunden hördes barnens sång och mamman började sjunga med. Sedan sa hon leende: ”Det är så gott att vara här! Jag kan för en kort stund glömma alla mina bekymmer. Och jag älskar de här barnsångerna! Jag sjunger dem hemma också.”

– Den här mammans barn blev skadat på grund av ett vårdfel. Istället för att bli bitter på Gud, har hon förlitat sig på Gud och sjunger dessa glada sånger om Hans kärlek. För mig är det ett uppmuntrande vittnesbörd och jag tror att vi får mycket sådant resultat av vårt arbete, konstaterar Svetlana.

Ladda ner PDF

 

 

Categories: 

Kampanj

shoes for gypsy children

MISSION POSSIBLE ON FACEBOOK