NYHETSBREV 4/2017

”Farbror Rumen, vad är jag – bulgar eller turk?"

RUMEN IVANOV, Mission Possibles ledare i Bulgarien

Denna fråga fick jag av Dani, en fin 9-årig pojke med ett brett leende, olivsvarta ögon och chokladbrun hud. Dani var en av deltagarna på Mission Possibles barnläger. Även i år var det 70 barn som under fem dagar lekte, spelade, sjöng och bad tillsammans. Det var barn födda som bulgarer, romer och turkar. Det spelade ingen roll att de hade olika modersmål och olika vanor. Den gemensamma tron gjorde dem till vänner och allt flöt på bra.

Danis mamma var en av de första romska flickorna som vi lärde upp till söndagsskolelärare i församlingen för 20 år sedan. Hon blev en utmärkt lärare. Man kan se på hennes två söners beteende och renhet, att hon också är en bra mamma. Hennes man är turkfödd.

När den yngre brodern, Dani, framförde den speciella frågan om sin nationalitet till mig, var jag inte beredd på den. Jag tittade honom i ögonen, nöp honom mjukt i kinden och sa högt och övertygande:

– Dani, du är mer än bulgar och turk tillsammans! Du är kristen! Du är Jesus barn och medborgare i himlen!

Och inte bara Dani, utan även de andra på lägret, barnen från soppköken och söndagsskolebarnen – de har alla nytt, himmelskt påbrå!

De här barnen har en ny, himmelsk kultur och nya ömsesidiga relationer!
De tillhör Jesus och klarar av att leva tillsammans utan konflikter,
de är vänner, bröder och systrar!

Kompisarna ber för varandra på Mission Possibles barnläger i juli.

Moderskapspaket till familjer som bor i vad som tidigare varit koncentrationsläger

Förfallna, trista tre våningsbyggnader som är kopior av varandra. Väggarna är flagnade, dörröppningarna svarta ... Vi är i Pernik, i Kutsijans ökända koncentrationsläger som byggdes efter den kommunistiska revolutionen 1944 för dissidenter.

Nuförtiden är byggnaderna åter fulla av människor, de har getts som bostäder till romer.

Även dessa invånare är fångar - i fattigdom och hopplöshet. Denna plats är fortfarande en plats med stor hopplöshet och mycket lidande.

Pastorn i den lokala romerkyrkan körde före oss till en av byggnaderna. Platsen var bekant för honom. Hans son med familj bodde där.

- Både mitt såväl som min sons liv förändrades helt när vi blev troende, sade pastorn.

Det låg en stor hund på gården.

- Var inte rädd för den. Hans jobb är att driva iväg vattenråttorna på natten, sade den leende unge mannen som kom från trapphuset, pastorns son, och far till fyra barn. Vi kom med moderskapspaket till den yngsta i familjen.

Vi gick upp till andra våningen på en förfallen och mörk trappa. I familjens lägenhet fanns en korridor som utgjorde hall, och ett rum med tre sängar och ett bord. Det lilla hemmet var rent och färgstarkt. Modern med babyn i famnen välkomnade oss.

På en av sängarna låg en liten späd flicka i en krokig position. Man kunde inte se att hon var åtta år gammal. På grund av barnförlamning kunde hon varken röra sig eller prata. Endast hennes stora ögon berättade att även hon skulle vilja vara som de två bröderna som sprang runt och lekte ...

Moderns ansikte började le varmt när vi gav henne moderskapspaketet. Gåvan berättade om kärlek, hopp och att de inte var glömda.

Vi bad för alla och bad om Guds hjälp till denna familj, som mitt i all brist och sjukdom, försökte bygga sina liv i före detta koncentrationsläger. Modern torkade sina tårar. Endast från Gud kommer hopp till den här familjen.

Tanja ber för barnet och dess föräldrar och två syskon. På sängen bredvid moderskapspaketet ligger en förlamad 8-årig storasyster i en krökt position.

Vi besökte också Perniks romerkyrka. Pastorns fru berättade att det fanns 18 mödrar som behövde moderskapspaket i de tre romer-slumområdena i staden.

De flesta av dessa familjer lever i svåra och mycket anspråkslösa förhållanden i låga fanerstugor med tunna väggar och små fönster. I de kalla och fuktiga förhållandena är barnen ofta sjuka.

Tio mödrar hade kommit till kyrkan inför utdelningen av moderskapspaketen. Vissa var där för första gången. Några var alldeles i slutskedet av sin graviditet, andra hade med sig den nyfödda, andra mödrar hade med även äldre syskon. Salen var fylld av barnens röster och atmosfären var nyfiken och förväntansfylld.

Vi pratade med mödrarna om hur värdefulla och viktiga deras barn är. De tog glatt emot moderskapspaketen och våra böner. Mödrarna återvände till sina hem förvissade om att det finns en plats där de förstås och där de kan få stöd och hjälp.

Rumen Ivanov och Tanja Konjarova delar ut moderskapspaket i Pernik. .

Moderskapspaketen är en viktig gåva och ett sätt att få kontakt.
Vill du hjälpa till? Kostanaden för ett paket är ca 500 kr.
Ange referens 7773 när du skickar din gåva.
Varmt tack för ditt stöd! 

”Lycklig på riktigt!”

De tre systrarnas tragedi byttes mot en berättelse om tro, hopp och kärlek.

Våra barnhem är platser där barnens och ungdomarnas livsberättelser får en vändning. Nastjas, Faridas och Kamillas berättelse är en av dem. När Nastja minns hur det har varit för systrarna, har hon svårt att återge allt som de varit med om. Men allt det är nu bakom dem och flickorna har ett nytt liv. Här är deras berättelse:

Storasyster Nastja, Farida (vänster) och Kamilla.

"Flydde till gatan från det hemska livet hemma."

När Nastjas pappa dog, började mamman dricka. Hon blev likgiltig och hade låg moral. Nastja och hennes äldre syskon gick omkring med gatubarnen, en av dem hamnade i fängelse.

”Jag lärde mig röka och dricka öl. Det gick väldigt dåligt i skolan, jag var borta därifrån så mycket.”

”Hemma var det ständiga fylleslag och bråk. Det var hemskt. Mammas suparkompisar och en annan man misshandlade henne framför mina ögon... När jag fyllde tio, började han antasta mig och sa att han skulle döda min mamma och mig, om jag berättade för någon. Jag var rädd och berättade inte...”

Polisen omhändertog syskonen från järnvägsspåret

”Sedan födde min mamma ytterligare två flickor, Farida och den yngre Kamilla. Båda hade olika pappor. Mina syskon vet inget om dem. Jag blev genast förtjust i mina söta småsyskon. Deras liv var också jättesvårt. En gång omhändertog polisen dem när de gick längst järnvägsspåret, när mamma hade slocknat på spåret. De skrek och ropade på hjälp...”

När polisen återigen omhändertog Farida och Kamilla, lämnades de till Mission Possibles barnhem. Tjejerna var i bedrövligt skick, hungriga och lusbitna. Några dagar senare hittade barnhemmets föreståndarpar Andrei och Natasha även Nastja och bjöd in henne för att träffa syskonen. Flytten till barnhemmet förändrade flickornas liv totalt!

”Gud, skulle du kunna ge mig en vecka med normalt liv?”

”Jag hade alltid trott på Gud, även om jag knappt visste något om Honom. Jag tänkte, att det måste finnas något gott. Jag tittade upp mot skyn och sa ’Hej, Gud!’ Innan vi kom till barnhemmet, hade jag bett: Gud, skulle du kunna ge mig åtminstone en vecka med normalt liv?”  Jag visste inte själv vad jag önskade, men när jag kom till barnhemmet visste jag att det var detta!”

”Jag och mina systrar har aldrig haft en relation till våra egna pappor. På barnhemmet blev farbror-Andrei, som en far åt oss. När han tog emot mig på barnhemmet, kände jag någonting nytt, varmt och tryggt...”

”Visst lämnar du aldrig bort oss?” frågar de yngre systrarna bekymrat tant-Natasha. Vi kunde lösa vårdnadsfrågorna så att flickorna fick stanna och bo på barnhemmet.

Barnen får gå i söndagsskola och bekanta sig med vår himmelske Fader.

Till församlingen och konstkurser

Systrarna är konstnärligt talangfulla och de fick utveckla sina färdigheter: Nastja började studerade sång. Kamilla började ta balettlektioner och det har hon fortsatt med. Hon har till och med uppträtt redan. Farida är en duktig tecknare och går på konstskola.

En kristen ungdomskonferens var en vändpunkt för Nastjas kristna liv: ”Där fick jag träffa Gud och mitt inre liv förändrades. Guds närvaro i mitt liv blev verkligt och viktigt.”

En ny familj föds!

Nastja gick med i församlingens sånggrupp och där lärde hon känna Dima. Ett år senare firade vi deras bröllop!

Det tjusiga paret är nu tillsammans med i församlingens lovsångsteam. De har börjat sina universitetsstudier och arbetar vid sidan av. De gick också en familjehemskurs och har nu fått ta över vårdnaden för Farida och Kamilla.

”En vecka av normalt liv”, som Nastja bad om, har blivit till ett helt nytt liv! Den nu 22-åriga Nastja är aktivt med i arbetet på barnhemmet och hjälper barn, som är i liknande situationer som hon och hennes syskon var tidigare.

”Jag har nu en man och far och en fantastisk Gud. Jag kan dela Hans välsignelser och kärlek med mina systrar, anhöriga och vänner. Gud har gett mig ett underbart liv. Jag är nu en människa som är lycklig på riktigt!” säger Nastja.

Thank you for your support that has enabled us to impact the lives of these sisters and many others in the shelter homes!

Ljuda, 14, hittade ny riktning för sitt liv på sommarlägret: 
"Det var som om mina ögon öppnades!"

Under sommaren kunde hundratals barn och ungdomar i våra olika hjälpprojekt spendera en oförglömlig lägervecka och höra evangeliet.

I Ukraina organiserades flera läger i de byar där vårt team har hållit regelbundna bibelklubbar för barn. Till det stora ungdomslägret var deltagare från olika byar inbjudna. Alla hade gemensamt att de lever under svåra levnadsvillkor. En del av dem var med på ett sådant här evenemang för allra första gången.

Den 14 år gamla Ljuda var en av lägerdeltagarna. Hon kommer från ett trasigt alkoholisthem. Modern lämnade sin familj när Ljuda var liten. Senare hämtade hon Ljuda till sig men klarade inte av att ta hand om sin dotter.  Ljuda gick inte i skolan under den tiden. Mamman lämnade Ljuda för andra gången när flickan var tio. Hon kunde inte vara med sin pappa särskilt länge eftersom han tvingades in i militärtjänst. Ljuda fick stanna i sin äldre systers hem - men systern var alkoholist och förhållandena hos henne var väldigt dåliga.

Ljuda var en av de unga som kom till tro på lägret. Lägrets program fokuserade på spel, sport och olika aktiviteter parallellt med bibelstudier för de unga. Varje dag diskuterades de grundläggande frågorna i livet.

"Nu förstår jag vem Jesus är och varför han kom till världen!" sa Ljuda.
Precis som mina ögon skulle ha öppnats.
Om jag hade vetat det tidigare, skulle jag ha levt annorlunda!"

Bibelversen, som berörde henne speciellt var Psalm 27:10:
”Om min far och min mor överger mig skall Herren ta sig an mig."

 

Categories: 

Kampanj

shoes for gypsy children

MISSION POSSIBLE ON FACEBOOK