NYHETSBREV 1/2018

Vad är största behoven i Östeuropa?

IGNAT IVANOV, verksamhetsledare

Många saker är bättre i dagens Östeuropa, än när vi började arbetet med att hjälpa gatubarn i Ryssland för 25 år sedan. En del hävdar att det finns fler Mercedes-bilar i Moskva än i Tyskland. ”Varför hjälper inte de rika ryssarna sina egna?” frågar många.

Hjälpbehovet mäts dock inte i hur många miljonärer det finns i Östeuropa.

Hjälpbehovet mäts, genom att se på vilka möjligheter barn och familjer i nöd har att få riktig hjälp och stöd när de behöver det, och att få lära känna Gud.

Det arbete som Mission Possible gör i Östeuropa överstiger de lokala församlingarnas och biståndsorganisationernas möjlighet att hjälpa. Det kommer även fortsättningsvis behövas hjälp från väst.

I det här numret berättar vi om barnhemmet i Jekaterinburg som vi öppnade för åtta år sedan. Varje gång jag varit där, har det lämnats nya hungriga och förskräckta barn i trasiga kläder dit. Barn som kommer från slagsmål i alkoholisthem, och som har sett blodiga uppgörelser och annat hemskt.

När jag kommer tillbaka nästa gång, är dessa barn glada, välmående och fulla med hopp. Det finns ingen större glädje än detta!

Allt det här är möjligt därför att vi tillsammans med er, uthålligt satsar i de här barnens liv. Tack för att du bryr dig om dem!
_________________________________________________________________________________________________

”Fokus i vårt arbete är människans allra största behov”

Det konstaterar Andrei Ivanov som tillsammans med sin fru Natasha leder arbetet i barnhemmet i Jekaterinburg.

Andrei Ivanov, hemmets pålitliga och trygga fadersgestalt.

Vad är det allra största behovet?

Andrei fortsätter: ”För fjorton år sedan startade vi arbetet med att hjälpa gatubarnen. Vi delade ut mat och kläder, de fick tvätta sig, vi vårdade och behandlade dem och vi letade efter deras anhöriga. Väldigt snart upptäckte vi att alla hade samma bakgrund: en trasig och dysfunktionell familj – eller ingen familj alls.”

”Människans största behov,
oavsett ålder, kön eller bakgrund,
är att få känna sig behövd och älskad,
känna samhörighet och trygghet,
att känna en meningsfullhet med sitt liv.”

Hur kan detta grundläggande mänskliga behov mötas?

”Den naturliga omgivningen för att möta det här behovet är familjen. 

”Den stora nöden i familjerna var anledningen till att vi ville att barnhemmet skulle vara som en stor familj för barnen. Det har hittills bott över 460 barn i olika åldrar och även mödrar här. Vi har fått se hur omsorg och relationer dygnet runt förändrar barnen.”

”Vår ambition är att hjälpa hela familjen och få till en förändring i deras liv genom stöd och konkret praktisk hjälp och evangelium. Målsättningen är att barnet, om det är möjligt, återvänder till sin egen familj.”

Barnhemmet i Jekaterinburg. Köket är hemmets hjärta!

EN FAMILJ ÄR ATT

  • vi alla är tillsammans
  • vi gör saker tillsammans
  • vi känner oss trygga
  • vi är alltid nära med hjälp och stöd
  • vi förstår varandra
  • vi älskar varandra.

Natasha Ivanova är som en mamma för många av barnhemmets flickor.

Lenas och Lisas berättelse:
Ut från isolering till ett nytt liv i en stor familj!

Lisa och Lena – syskon som bara har ett års åldersskillnad – har levt isolerade från andra människor. Deras mamma var allvarligt sjuk under hela deras barndom och även den yngre av syskonen, Lena, föddes sjuk. Efter moderns död lämnade pappan flickorna hos mormor.

Flickornas liv hos den gamla och fattiga mormodern begränsades till ett liv i ett instängt rum på 14 kvadratmeter. Där fanns en soffa, i vilken alla tre sov. Det fanns högar med gamla saker, porslin och böcker överallt. Mormodern hade plockat hem saker från soprummen. Flickorna hade slitna och smutsiga kläder. På grund av den fortskridande demensen kunde mormor inte säkerställa att flickorna gick i skolan och de tillbringade ofta sina dagar hemma.

Till slut tog grannarna kontakt med barnavårdsnämnden, som bestämde sig för att mormodern inte längre kunde vara vårdnadshavare på grund av hög ålder och sjukdom. Myndigheten bad oss att ta emot flickorna till barnhemmet. Och barnhemmets ledare, Andrei, åkte iväg för att hämta dem.

Vi var bekymrade för hur flickornas flytt till barnhemmet skulle lyckas. Vi hade fått veta att Lena hade psykiska problem och en flytt kanske skulle skrämma henne.

När Andrei knackade på dörren till den lilla lägenheten, kom en arg mormor och öppnade dörren. Andrei stod vid dörren och log och hann inte ens säga något när Lena oväntat klev fram bakom mormodern. Hon tittade på Andrei, började le och hoppade i hans famn. Det var som om hon väntat på honom!

På barnhemmet bekantade sig flickorna med sin nya familj. Vi noterade snart Lenas problem, och vi började alla, såväl vuxna som barn, att vänja henne vid de nya omständigheterna.

Vi hade många diskussioner med läkare och experter om Lenas vård – men under tiden började familjelivet och de andra barnens sällskap påverka henne! Specialskolans lärare förundrades över hur Lenas tal och ordförråd snabbt förbättrades.

Även storasyster Lisa blommade ut. Hon blev framgångsrik i skolan och började träna skidåkning. Vi kunde notera att flickorna trivdes när de första gången följde med oss till kyrkan.

Syskonen får bo hos oss tills de är myndiga. Mormodern kommer ofta på besök, hon trivs och stannar gärna många timmar. Även hon har redan blivit som en familjemedlem!

Vi är övertygade om att dessa systrar inte har kommit till vårt barnhem av en slump. Utöver all annan hjälp har vi förmånen att hjälpa dem med att erbjuda något av det allra viktigaste: en tro och tillit på vår himmelske Fader.

Lisa och Lena tillsammans med sina nya systrar och bröder på gården i Jekaterinburgs barnhem.
 

Föräldrar till fem barn i ett hem på 12 kvadrat:
"Herren har inte glömt vår familj och har hjälpt oss från hunger."

En snöig vinterdag besökte vårt team Vakarel, en bergsby nära Bulgariens huvudstad Sofia. Vid byns utkant ligger ett slumområde med romska familjers mycket blygsamma bostäder. På grund av snöfallet gick det inte att ta sig till byn med bil.

Tillsammans med några män från församlingen bar vi ett tjugotal moderskapspaket och barnkläder från huvudvägen till den lilla församlingens kapell. Där delade vi ut dem till familjer som lever i stor fattigdom.

Rumen Ivanov (Mission Possible Bulgariens verksamhetsledare) talar till mödrar i Vakarels församling. Eriks mor till vänster.

Vi besökte även flera hem. Lille Erik var ett av barnen som fick ett paket. Han är Anas och Georgs femte barn. Hela familjen på sju personer bor i en 12-kvadratmeters stuga utan vatten och avlopp.

Rummet har plats endast för sängar och för ett gammalt skåp - men i ett av hörnen fanns det ändå plats för en liten julgran! Barnens skor var uppradade på fönsterblecket.  Hemmet var rent och det var i så bra ordning som det bara kan vara i ett minimalt utrymme där det lever, sover och äter sju personer, varav en är en baby ...

Föräldrarna har varit arbetslösa i många år. Georgi går varje dag för att söka efter jobb inom bygg eller annat, där det kan hittas med stor tur. Det finns inget hopp om arbete med längre varaktighet.

Det är ett mirakel att familjen överlever med den lilla socialbidrag de får för barnen. De får motsvarande 80 euro per månad för fem barn.

Trots den svåra situationen är föräldrarna nöjda och hoppfulla.

Familjens hem.

Georgi säger: "Vi är tacksamma! Herren har inte glömt oss, och han har inte låtit oss svälta. Han har gett oss vishet, och vi har klarat oss. Varje månad har vi till och med kunnat spara lite, så vi kan köpa tegelstenar för att kunna bygga ut vårt hem. "

Familjens lilla stuga ligger precis vid kapellet. Byn har haft en församling i tre år. Den första gången byn firade gudstjänst var för fem år sedan, och de nya kristna byggde ett litet kapell. Byggnaden är blygsam och är inte komplett, men de kristna familjerna och deras barn samlas där varje dag.

"Herren har inte glömt oss." Annas och Georgs ord fastnar i minnet när vi lämnar denna låga byggnad.  Inte heller vi vill glömma den här familjen och den här byn!

Erik och hans mor Ana i kapellet. Ana var en av de 12 mammorna som fick ett moderskapspaket.

Vad behövs just nu?

Det innefattar ett utbildnings- och stödprogram som är utformat för att förändra familjernas liv. Programmet genomförs tillsammans med lokala församlingarna, och alla mödrar i de aktuella byarna bjuds in att delta.

Tack för de babykläder vi har fått i mycket stor mängd! För tillfället har vi nu en paus i klädinsamlingen.

Nu behöver vi ekonomiskt stöd till kostnaderna för moderskapspaketen och utbildnings- och stödprogramet. Din hjälp är väldigt viktig.

Använd vårt 90-konto eller Swish med märkning ”7773” eller ”moderskapspaket”. Tack för din gåva! 

______________________________________________________________________________________

EN LÄNK I KEDJAN: Den här gången presenterar vi Irina Nikolaeva, som är en av medarbetarna i teamet i Mission Possible Bulgarien.

"Jag är lycklig när barnen är lyckliga!"

Irina är den yngsta medarbetaren i vårt bulgariska team. Hon har blivit vän med många familjer och barn i de romska byarna. Mångkonstnären Irina har en psykologexamen i grunden.

"För tre år sedan deltog jag i en kvinnokonferens med Mission Possible. Den fick en stor betydelse för mitt liv. Jag började därefter med volontärarbete i Mission Possible eftersom jag ville göra skillnad och något riktigt meningsfullt. Jag är så tacksam till Gud att jag nu har varit heltidsanställd i ett halvt år! "

"Jag älskar barn och att arbeta med dem. Jag deltar aktivt i moderskapspaket-programmet, att paketera gåvorna och dela ut dem. Under vinterperioden besöker jag de romska byarna och barnens soppkök. "

"På sommaren är jag bland annat ledare på lägren för barn och ungdomar. Förra sommaren ordnade jag Mästarkocks-program för barnen på lägret. Jag älskar att laga mat, och det var mycket roligt med barnens engagemang och glädje över att lära sig laga mat och nya recept!”

Irina delar ut julklappar I romerbyn Karnare, där vi startade en församling i december.​​​​​​​  

Ladda ner PDF

Categories: 

Kampanj

shoes for gypsy children

MISSION POSSIBLE ON FACEBOOK